Bibliotekets roll för att främja barns läsande och läskunnighet

Sammandrag

Biblioteken ansåg att en mycket central och viktig del av deras arbete var att främja barns läsande och läskunnighet. Endast en fjärdedel av biblioteken som svarade bedömde att de hade tillräckliga personalresurser för barnbiblioteksarbetet. Av svaren att döma hade rekommendationerna från den förra basserviceutvärderingen av bibliotekstjänsterna för barn ännu inte genomförts fullt ut. Biblioteken som sköter det regionala utvecklingsuppdraget förväntas samordna barnbiblioteksarbetet och gemensamma evenemang i sina regioner, sprida god praxis och fungerande projekt och erbjuda mångsidig yrkesmässig utbildning.

Biblioteken hade ett gott utbud av traditionellt material för att främja barns läsande och läskunnighet. Däremot var utbudet av nya typer av material, såsom e-material och spel, litet. När det gällde material för barn var bibliotekens inköps- och beståndsarbete inte så planmässigt. Biblioteken i tvåspråkiga kommuner och i kommunerna i sameområdet bedömde att deras inköp av barnmaterial tillgodosåg språkgruppernas behov. Ungefär hälften av biblioteken använde sig av det flerspråkiga bibliotekets tjänster, medan det i huvudsak var biblioteken i huvudstadsregionen och Östra Finland som använde sig av det ryskspråkiga biblioteket. Endast vart femte bibliotek bedömde att biblioteket hade tillräckligt med mångkulturell biblioteksverksamhet för barn, och nästan hälften av dem som svarade bedömde att det inte fanns behov av sådan verksamhet.

Bibliotekstjänsterna som riktade sig till barn utgjordes främst av traditionella sagostunder, läsdiplom och undervisning i biblioteksanvändning och informationssökning. Utbudet av läxklubbar för elever med varierande inlärningsförmåga eller läsrådgivning för föräldrar var mindre. Nya verksamhetsformer har införts på biblioteken via projekt.

Skolväsendet var bibliotekens viktigaste samarbetspartner. Nästan alla bibliotek samarbetade antingen regelbundet eller sporadiskt med skolväsendet. Samarbetet baserade sig på tradition och endast sällan på avtal. Eftersom det saknades gemensamma verksamhets- och avtalsmodeller fanns det stora skillnader mellan kommunerna i hur verksamheten organiserades och kostnaderna fördelades. De flesta biblioteken samarbetade också med småbarnspedagogiken. Endast ett fåtal kommuner samarbetade med rådgivningsbyråerna.

Biblioteken följde endast i liten mån med barnbiblioteksarbetets verksamhetsmiljö. Mest följde man med barnbiblioteksprojekt som andra allmänna bibliotek hade genomfört. Minst följde biblioteken med var barnfamiljer är bosatta i kommunen och hur språkfördelningen ser ut. Det var få kommuner som stödde sig på en särskild strategi för tjänster för barn när de planerade bibliotekstjänsterna för barn. Bibliotekstjänsterna fanns sällan med i kommunernas välfärdsplaner för barn, och endast var tionde kommuns välfärdsberättelse innehöll nyckeltal för bibliotekstjänsterna för barn. 44 procent av kommunerna hade upprättat ett program för kulturfostran eller kulturstig för barn och i mindre än hälften av dem deltog biblioteket aktivt.

Bibliotekens användning av delaktighetsmetoder vid planeringen och utvecklandet av bibliotekstjänster för barn varierade. De metoder som användes mest var observationer och användarenkäter. Endast ett fåtal kommuner hade ordnat höranden som gällde bibliotekstjänsterna för barn.  Barnkonsekvensanalyser av beslut som gällde biblioteken gjordes i liten utsträckning.