Småbarnspedagogik

Inledning

Småbarnspedagogiken styrs av lagen om småbarnspedagogik (36/1973) och förordningen om barndagvård (239/1973). Lagen om småbarnspedagogik har under årtiondenas lopp förändrats genom många justeringar. Genom lagändringen som trädde i kraft 1.1.2013 (909/2012) flyttade ansvaret för småbarnspedagogiken från social- och hälsovårdsministeriet till undervisnings- och kulturministeriet. Genom lagen om ändring av lagen om barndagvård (580/2015) ändrades termen barndagvård till småbarnspedagogik. Med småbarnspedagogik avses en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn och i vilken i synnerhet pedagogiken betonas enligt lagen om ändring av lagen om barndagvård (580/2015, 1 §). Utbildningsstyrelsen utsågs till sakkunnigt ämbetsverk som också gör upp nationella grunder för planen för småbarnspedagogiken och därmed blev också planen för småbarnspedagogiken en norm (580/2015, 9 §). Utöver det här stipulerades att det ska göras upp individuella planer för varje barn som deltar i småbarnspedagogiken (580/2015, 7a §).

Enligt 4 § i lagen om småbarnspedagogik har kommunen ett anordnaransvar för småbarnspedagogiken. Kommunen ska se till att det ordnas småbarnspedagogik för kommuninvånarna med det innehåll och av den omfattning som föreskrivs i lagen om småbarnspedagogik. I 1 § beskrivs att småbarnspedagogik kan ordnas vid daghem, familjedagvård eller som övrig småbarnspedagogik. Enligt 11 § ska kommunen dessutom sörja för att småbarnspedagogik står till buds på barnets modersmål, då detta är finska, svenska eller samiska.

I statsrådets förordning om ändring av 6 och 8 § i förordningen om barndagvård (1282/2015 6 §, 8 §) justerades personaldimensioneringen och gruppstorleken inom småbarnspedagogiken. Ytterligare en justering av lagen som småbarnspedagogik gjordes 2016. Då lagen om ändring av lagen om småbarnspedagogik trädde i kraft begränsades den subjektiva rätten till småbarnspedagogik till att gälla 20 timmar per vecka. I 11 § i lagen om småbarnspedagogik 11§ beskrivs den subjektiva rätten till småbarnspedagogik. (36/1973, 11a §).

Varje barn har subjektiv rätt till småbarnspedagogik 20 timmar per vecka inom ramen för den kommunala småbarnspedagogiken efter moderskaps- och föräldrapenningsperioden. Under den tid som faderskapspenningen betalas ut har barnet inte rätt till småbarnspedagogik.

Utöver den subjektiva rätten till småbarnspedagogik har barnet rätt till heldagsvård inom småbarnspedagogiken då vårdnadshavarna arbetar eller studerar på heltid. Barnet har också rätt till heldagsvård då vårdnadshavaren är företagare eller sysselsatta i eget arbete.

Ett barn har rätt till mer omfattande småbarnspedagogik ifall vårdnadshavarna är deltidsanställda eller i liknande arbetssituation eller ifall vårdnadshavarna deltar i sysselsättningsfrämjande service, rehabilitering eller dylikt.

Kommunen ska dock ordna småbarnspedagogik som heldagsvård för barnet om det behövs med tanke på barnets utveckling eller behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter eller om det i övrigt är i enlighet med barnets bästa.

I 11b § i lagen om småbarnspedagogik (36/1973) beskrivs den kompletterande småbarnspedagogiken. Barn som deltar i förskoleundervisningen har rätt till småbarnspedagogik på deltid ifall de har rätt till mer omfattande småbarnspedagogik enligt 11a §.

I lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016) beräknas avgifterna enligt heltid och deltid. I 6§ sägs att för ett barn som i genomsnitt deltar 20 timmar per vecka i småbarnspedagogiken får kommunen fakturera högst 60 procent av avgiften. För ett barn som deltar i genomsnitt minst 35 timmar per vecka kan avgiften för småbarnspedagogiken tas ut för heltid. Om ett barn deltar i småbarnspedagogik i genomsnitt mer än 20 timmar men mindre än 35 timmar per vecka, ska kommunen ta ut en avgift i relation till den tid barnet deltar i småbarnspedagogik. Härav kan man dra slutsatsen att man kan dela in småbarnspedagogiken enlig följande:

  • småbarnspedagogik på deltid, 20 timmar per vecka
  • mer omfattande småbarnspedagogik, 20–35 timmar per vecka
  • småbarnspedagogik på heltid, 35 timmar per vecka eller mera
  • småbarnspedagogik på deltid (kompletterande småbarnspedagogik), 20 timmar per vecka för förskoleeleverna

 

I samband med att den subjektiva rätten till småbarnspedagogik ändrades till 20 timmar per vecka var det flera kommuner som beslöt att fortsättningsvis erbjuda kommuninvånarna rätt till småbarnspedagogik på heltid. Enligt Utredning om verkningarna av ändringarna i lagstiftningen om småbarnspedagogik (Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 78/2017 s. 69) hade 63 procent av kommunerna begränsat rätten till småbarnspedagogik till 20 timmer per veckan medan 37 procent av kommunerna hade beslutat bevara rätten till småbarnspedagogik på heltid (n=209).

Kommunerna kan ordna småbarnspedagogik i egen regi eller i en samkommun eller köpa småbarnspedagogiska tjänster av en annan kommun eller av en privat serviceproducent. Kommunen kan också erbjuda kommuninvånarna servicesedlar. Med servicesedlar kan vårdnadshavarna köpa en plats inom småbarnspedagogiken som produceras av en privat aktör. En privat serviceproducents tjänster ska hålla minst samma standard som standarden hos motsvarande kommunala tjänster. (Lagen om småbarnspedagogik 36/1973, 10 §) Kommunen kan för tjänsterna dessutom ställa krav som hänför sig till klienternas behov, servicevolymen, kvaliteten eller kommunförhållandena. Kraven ska vara icke-diskriminerande och grunda sig på faktorer som kan bedömas objektivt.

Enligt den utredning som Kommunförbundet gjort ökar antalet kommuner som tagit i bruk servicesedlar. År 2016 använde 48 kommuner servicesedlar medan motsvarande antal var 38 år 2014. Enligt samma utredning utbetalades kommuntillägg till hemvårdsstödet i 60 kommuner år 2016 medan det året innan utbetalades kommuntillägg ti 85 kommuner. Vanligast förekommande var kommuntillägget i stora och medelstora städer, varav 40 procent utbetalade kommuntillägg. Kommuntillägget utbetalades i väldigt få kommuner med under 5 000 invånare.

I lagen stipuleras inget särskilt om rätten till småbarnspedagogik för asylsökande. Undervisnings- och kulturministeriet har den 15.10.2015 utfärdat följande direktiv rubriken Information om småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning för asylsökande:

”Enligt lagen om grundläggande utbildning är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område samt förskoleundervisning året innan läropliktsåldern inleds. Småbarnspedagogisk verksamhet ordnas vid behov för yngre barn. Kommunerna kan även ordna utbildning som förbereder för den grundläggande utbildningen för asylsökande.” Kommunerna har uppenbarligen tolkat att boende-/hemkommunsprincipen tillämpas även inom småbarnspedagogiken. Helsingfors förvaltningsdomstol har ändå i ett beslut (17/0239/6) gjort ställningstagandet att småbarnspedagogik inte behöver ordnas för asylsökande. Samtidigt är förläggningarna för asylsökande inte heller skyldiga att ordna småbarnspedagogik. Därmed träder rätten till småbarnspedagogik i kraft först då en asylsökande fått ett positivt beslut på sin ansökan.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) publicerade statistikuppgifter om de kommunala anordnarnas och de privata serviceproducenternas småbarnspedagogiska verksamhet. I det finländska fastlandet finns 295 kommuner och 299 kommunala anordnare av småbarnspedagogik (fyra av kommunerna hade separat förvaltning för de finskspråkiga och de svenskspråkiga tjänsterna).

  • 97,2 % av kommunerna ordnade kommunal och/eller privat familjedagvård (siffran innehåller gruppfamiljedagvården)
  • 52,5 % av kommunerna gav stöd för privat vård
  • 42,4 % av kommunerna ordnade kommunal och/eller privat annan småbarnspedagogisk verksamhet (t.ex. klubbverksamhet och annan öppen småbarnspedagogik)
  • 23,1 % av kommunerna använde servicesedel

 

I utvärderingen av basservice 2017 har regionförvaltningsverket rätt ut i vilken omfattning barnen deltar i småbarnspedagogiken. En gemensam tvåspråkig webropol-enkät sändes 5.2.2018 ut till de som ansvarar för småbarnspedagogiken i samtliga kommuner i fasta Finland. Kommunerna är 295 till antalet. Av dessa är 33 kommuner svensk- och tvåspråkiga. Antalet kommuner som besvarade enkäten var 281 och av dessa var 29 kommuner tvåspråkiga. Svarsprocenten för hela landet är 95,2 procent. De tvåspråkiga kommunernas svarsprocent är 87,9 procent. I den svenskspråkiga delen av basserviceutvärderingen ligger fokus på svenskfinland. Den finskspråkiga delen beskriver Finland i helhet.

 

Den svenskspråkiga befolkningen

Som jämförelsetal har statistikcentralens uppgifter från Statistikcentralens databas StatFin (29.3.2018) använts. I det insamlade materialet har barnens ålder inte tagits i beaktande, men i jämförelsen används uppgifter om barn i åldern 1–6 år då de flesta barnen inom småbarnspedagogiken finns inom den åldersgaffeln. Av de svenskspråkiga barnen i åldern 1–6 år i fasta Finland bor 99,3 procent i de officiellt tvåspråkiga kommunerna. I den här undersökningen avses med svenskfinland de 33 kommuner som var officiellt tvåspråkiga 31.12.2017, nämligen Borgå, Esbo, Grankulla, Hangö, Helsingfors, Ingå, Jakobstad, Kaskö, Karleby, Kimitoön, Korsholm, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Kyrkslätt, Lappträsk, Larsmo, Lojo, Lovisa, Malax, Mörskom, Nykarleby, Närpes, Pargas, Pedersöre, Pyttis, Raseborg, Sibbo, Sjundeå, Vanda, Vasa, Vörå och Åbo. I tvåspråkiga områden är det ofta förekommande att deltagandet i de olika språkgruppernas småbarnspedagogiska verksamhet inte går hand i hand med det officiella modersmålet. Därför finns det en viss felmarginal man bör ha överseende med i denna utredning.

Den 31.12.2017 fanns det 348 788 barn i åldern 1–6 år på fasta Finland. De finskspråkiga utgjorde 85,8 procent, de svenskspråkiga 5,3 procent, de samiska barnen 0,1 procent och barn med annat modersmål 9 procent. Nativiteten har sjunkit så att barnantalet minskat med 8 078 barn från år 2011 till år 2016. Den relativa andelen svenskspråkiga barn har stigit medan antalet barn med samiska som modersmål har hållits på samma nivå medan det reella antalet finskspråkiga under samma tidsperiod har sjunkit. Antalet barn med annat modersmål har också stigit en aning. (Tabell 10.3.1)

Majoriteten av den svensktalande befolkningen bor längs kusten. Procentuellt sett är antalet svenskspråkiga barn störst i Västra och Inre Finland. Antalet svenskspråkiga barn är ändå större i Södra Finland. I Sydvästra Finland är antalet svenskspråkiga barn litet även om två av de tre tvåspråkiga kommunerna har svenska som majoritetsspråk. (Tabell 10.3.2)

Enligt vår undersökning deltar 76,3% av barnen i åldern 1–6 år i småbarnspedagogik. I svenskfinland deltar 69,9 % av de svenskspråkiga barnen i småbarnspedagogik vilket ligger under medeltalet. Nationellt sett är det endast Norra Finland som enligt undersökningen har en lägre deltagarprocent. Den högsta deltagarprocenten har Västra och Inre Finland. (Tabell 10.3.3)

 

Jämställt föverkligad småbarnspedagogik

Kommunens självbestämmanderätt att begränsa den subjektiva rätten till småbarnspedagogik till 20 timmar i veckan samt att ta i bruk servicesedel eller utbetalande av kommuntillägg till hemvårdsstödet minskar barnens jämlika rätt till småbarnspedagogik . Rätten till småbarnspedagogik är beroende av boningsort och föräldrarnas sysselsättningsgrad. Forskning visar att de barn som gynnas mest av småbarnspedagogisk verksamhet är de barn vars rätt nu i många kommuner begränsats.

 

Utsikter över den närmaste framtiden

Under de senaste åren har småbarnspedagogikens betydelse stärkts i den samhälleliga diskussionen. Sipiläs regeringsprogram Lösningar från Finland är ett av målen att utveckla småbarnspedagogiken så att den stölder barnets välmående. Lagen om småbarnspedagogik som stiftades år 1973 hölls oförändrad i många år men under se senaste åren har många förändringar gjorts.

Ifall förslaget till lagen om småbarnspedagogik går igenom kommer förändringar kring ordnandet av småbarnspedagogik att ske. I den nya lagen utgår verksamheten alltid från barnets bästa.

Inom småbarnspedagogiken tillämpas för tillfället närmare 10 olika lagar. Ifall den nya lagen godkänns kommer informationsstyrningen att bli enklare. Vi får en lag som är i tiden, där begreppsapparaten är entydig och tolkningen är mer entydig. Genom informationsresursen blir det lättare att överföra information mellan småbarnspedagogiska verksamheten och myndigheterna. Lagen kommer också att leda till att personalens utbildningsnivå höjs och titlarna inom småbarnspedagogiken blir i linje med bildningsväsendets övriga personal.

Enligt befolkningscentralens statistik minskar antalet födda barn under de kommande åren. Nativiteten är lägst i större städer medan den är högst i Österbotten. Statistikcentralens siffror pekar dock på att finlandssvenskarnas nativitet inte sjunker lika fort som den nationella trenden. Kommunernas befolkningsstruktur, ekonomiska läge och förändringar i servicestrukturen samt inom småbarnspedagogiken påverkar hur småbarnspedagogiken förverkligas. I och med att småbarnspedagogiken administrativt överfördes till bildningssektorn kommer den också ifall social- och hälsovårdsreformen går igenom att i fortsättningen verkställas i kommunerna.

Många kommuner gick in för att begränsa rätten till småbarnspedagogik på ekonomiska grunder då lagändringen om den subjektiva rätten till småbarnspedagogik inskränktes till 20 timmar per vecka trädde i kraft år 2016. Det här har väckt frågor kring huruvida kostnaderna för småbarnspedagogik påverkar kvaliteten och jämlik tillgång till småbarnspedagogik. För tillfället pågår försök med gratis småbarnspedagogik för femåringar som bekostas av statsunderstöd. I nära framtid kommer vi att diskutera gratis småbarnspedagogik för femåringar, kanske för alla barn.

Tabell 10.3.1 Antal barn i ålderns 1–6 år (31.12.2017)

Tabell 10.3.2 Antal barn i ålderns 1–6 år i tvåspråkiga kommuner (31.12.2017)

Tabell 10.3.3 Förhållande mellan kommunal och privat småbarnspedagogik