Räddningsväsendets myndighetstillsyn

Slutsatser och åtgärdsförslag

Slutsatser

  • Räddningsverkens kompanjonskapsnäts anvisning om tillsynsplanen ger räddningsverken synnerligen mycket spelrum i organiseringen av aktiviteterna i samband med tillsynsarbetet. Variationen i organiseringen av tillsynsarbetet enligt räddningsväsendeområde har lett till under- eller överutbud av tjänsterna på riksnivå.
  • På riksnivå bör efterbevakningen av meddelade förelägganden att avhjälpa brister utvecklas eftersom den gjorda efterbevakningen i regel inte motsvarar den anvisning som är utarbetad för ärendet. Bristerna i samband med tillsynsprogrammen som används försvårar planeringen av meddelade förelägganden att avhjälpa brister och efterbevakningsåtgärderna. Då planeringen är bristfällig är också allokeringen av personalresurser en utmaning.
  • Egenkontroll, det vill säga självutvärdering av brandsäkerheten, är inte i bruk i alla räddningsverk. Användningen av egenkontroll som en del av tillsynen behöver klargöras och förenhetligas.
  • Räddningsverkens tillsynstaxabeslut uppdateras inte regelbundet i alla räddningsverk. Skillnaderna i taxabeslutens innehåll gör det svårt att jämföra räddningsverken sinsemellan och därför kan man de facto inte jämföra skillnaderna i betalningsgrunderna.

 

Åtgärdsförslag

  • Serviceutbudet av räddningsväsendets tillsyn ska ordnas riksomfattande så att alla medborgare har likvärdiga möjligheter att få den information och service som de behöver. Digitaliseringens verkningar ska beaktas så att man oberoende av område får enhetlig service. 
  • Begreppen inom tillsynsarbetet ska förenhetligas på riksnivå. Därtill ska dokumentförvaltningen organiseras så att den är enhetlig på riksnivå.
  • Bristerna i samband med de tillsynsprogram som räddningsväsendet använder ska åtgärdas. De nuvarande bristerna i datasystemen ger ingen tillförlitlig helhetsbild av genomgripande tillsyn. Statistikföringen och rapporteringen ska utvecklas på ett sådant sätt att tillsynens uppföljning av läget i realtid och proaktiv planering i räddningsverken gör det möjligt att utveckla verksamheten och använda resurserna på ett ändamålsenligt sätt. 
  • Räddningsverkens tillsynsplan och taxabesluten i anknytning till den ska vara aktuella, enhetliga och tillgängliga för varje medborgare. Eventuella innehållsskillnader i planerna och taxabesluten ska harmoniseras och kostnadsgrunderna ska göras transparenta.
  • Egenkontrollen, det vill säga självutvärderingen av brandsäkerheten, ska specificeras så att eventuella gränser mellan tillsyn och säkerhetskommunikation är klara.
  • Riskbedömningen i samband med räddningsväsendets myndighetstillsyn och dess inverkan på tillsynsaktiviteterna ska alltjämt utvecklas och förenhetligas på riksnivå.