Teckenspråkiga och CODA-barn inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen

Riksomfattande utvärdering

Inledning

Varje land har ett eller flera teckenspråk. Finlands nationella teckenspråk är det finska och det finlandssvenska teckenspråket. Teckenspråkiga är en språklig och kulturell minoritet, såsom bland annat samerna och romerna. Teckenspråkiga kan vara döva, hörselskadade eller hörande. Vissa lär sig teckenspråk redan hemma hos sina döva föräldrar. Största delen av de döva föds dock hos hörande föräldrar, varvid den första kontakten med teckenspråket kommer utanför familjen. Enligt Finlands Dövas Förbund finns det i Finland cirka 10 000–14 000 teckenspråkskunniga personer, av vilka cirka 4 000–5 000 är döva.

Enligt uppgifter från Befolkningsregistercentralen i januari 2019 har 597 personer anmält det finska teckenspråket som modersmål, 10 personer det finlandssvenska teckenspråket (Santala 2019).

Enligt digitaliserings- och befolkningsdataverket finns det i Finland endast några tiotal personer som använder finska eller något annat teckenspråk som modersmål. Om teckenspråket skulle synas bättre som modersmål i digitaliserings- och befolkningsdataverkets uppgifter, kunde intressebevakningen vara effektivare. I familjer där båda föräldrarna är döva eller där den ena föräldern använder teckenspråk, kan teckenspråket anges som barnets modersmål. Kontaktspråket kan vara ett annat än modersmålet.

Enligt 17 § i grundlagen (731/1999) ska rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp tryggas genom lag.

Enligt 3 § i teckenspråkslagen (359/2015) ska myndigheterna i sin verksamhet främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk. Med myndigheter avses i denna lag domstolar och andra statliga myndigheter, kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar och riksdagens ämbetsverk.

Enligt 6 § i diskrimineringslagen (1325/2014) ska utbildningsanordnare och de läroanstalter de är huvudmän för bedöma hur likabehandling uppnås i deras verksamhet och vidta åtgärder som behövs för att främja likabehandling. De främjande åtgärderna ska vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga med beaktande av läroanstaltens verksamhetsmiljö, resurser och övriga omständigheter. En utbildningsanordnare ska se till att varje läroanstalt har en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

I lagen om småbarnspedagogik (540/2018) föreskrivs om småbarnspedagogik och i statsrådets förordning om småbarnspedagogik (753/2018).

Målen enligt 3 § i lagen om småbarnspedagogik gäller alla barn som omfattas av småbarnspedagogik. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om småbarnspedagogik (40/2018) nämns att småbarnspedagogik kan ordnas också på teckenspråk. I lagen om småbarnspedagogik finns dock ingen skyldighet att ordna den.

Enligt 23 § i lagen om småbarnspedagogik ska för varje barn på ett daghem eller i familjedagvård en individuell plan för småbarnspedagogik göras upp i syfte att genomföra barnets fostran, undervisning och vård. Den individuella planen ska ange målen för småbarnspedagogiken på ett sätt som stöder barnets utveckling, lärande och välbefinnande samt åtgärderna för att uppnå målen. Dessutom antecknas barnets behov av stöd, stödåtgärderna och hur de ska genomföras i planen.

Kommunen kan ordna småbarnspedagogik på det sätt som föreskrivs i 8 och 9 § i kommunallagen (410/2015). När kommunen skaffar tjänster av någon annan tjänsteproducent ska kommunen eller samkommunen försäkra sig om att de tjänster som skaffas motsvarar den nivå som förutsätts av motsvarande kommunal verksamhet.

Enligt 10 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) kan teckenspråk vara undervisningsspråk. Hörselskadade ska vid behov också ges undervisning på teckenspråk. Enligt 16 a § ska elev som för sin inlärning eller skolgång behöver regelbundet stöd eller flera olika former av stöd samtidigt ges intensifierat stöd i enlighet med en plan för elevens lärande. En sådan plan ska tas fram, om det inte finns ett uppenbart hinder för det, i samarbete med eleven och vårdnadshavaren samt vid behov med elevens övriga lagliga företrädare.

Vid utvärderingen av basservicen 2019 utredde regionförvaltningsverken i vilken omfattning teckenspråkiga och coda-barn deltar i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Regionförvaltningsverken utredde saken genom en enkät riktad till kommunerna. Enkäten gällde tjänster som kommunen ordnar samt privata tjänsteproducenter. Enkäten kunde besvaras på finska eller svenska. Av svaren framgick att antalet personer som använder det finska och det finlandssvenska teckenspråket är så litet att det inte är meningsfullt att rapportera om områdena separat. Det finlandssvenska teckenspråket var så sällsynt att det inte kan rapporteras separat över huvud taget, utan man beslutade att sammanslå siffrorna med siffrorna för det finska teckenspråket.

Enkäten besvarades av 264 kommuner. Svarsprocenten i kommunerna i Fastlandsfinland är 85,16 %. Enkäten besvarades enligt situationen 31.12.2019.

I enkäten begärdes information om antalet teckenspråkiga och coda-barn i hela kommunen och om deras deltagande i småbarnspedagogik och förskoleundervisning. Av svaren och kommunernas kontakter framgick att det är svårt att på ett tillförlitligt sätt få kännedom om det totala antalet barn som använder teckenspråk, eftersom statistikföringen till dessa delar är bristfällig. Dessutom begärdes information om antalet barn som registrerats i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen i kommunerna. Denna uppgift kan dock inte användas i rapporten, eftersom antalet barn som deltar i privat småbarnspedagogik och 46 kommuners svar i sin helhet saknas i siffrorna. Det totala antalet barn i Fastlandsfinland har däremot granskats i Statistikcentralens databas.

I en enkät till kommunerna tillfrågades det om antalet teckenspråkiga personer i uppgifter inom småbarnspedagogik, undervisning och vård samt i assisterande uppgifter. I anvisningarna hade definitionen av teckenspråkiga förklarats. I enkäten avgränsades personer som använder stödtecken och tecknat tal. Trots anvisningen kunde kommunerna ha olika åsikter om teckenspråkskunniga personer. Genom en kontrollbegäran begärdes ytterligare utredning av sådana kommuner som tycktes ha personal med teckenspråkskunskaper som avviker från det normala. Det anmälda antalet kan inte anses vara helt tillförlitligt på grund av ovan nämnda oklarheter i tolkningen.

 

Utsikter för den närmaste tiden

Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer antalet barn som föds att minska i Finland under de följande åren. När barnafödseln minskar kan man anta att det föds även färre hörselskadade barn. Enligt Magmas rapport (https://magma.fi/den-svensksprakiga-befolkningen-i-finland-1990-2040/) förutspås antalet finlandssvenskar öka även om födseln annars minskar i Finland.

Över 95 % av de barn som konstateras ha hörselskada föds av föräldrar som har normal hörsel och som i sin kommunikation använder talat språk. I Finland får över 80 % av de gravt hörselskadade barnen ett cochleaimplantat. Syftet med rehabiliteringen av barn som använder cochleaimplantat är att de ska uppnå goda sociala färdigheter samt att de ska förstå och uttrycka tal i enlighet med vad som förväntas för deras ålder. Därför kommer användningen av teckenspråk eventuellt att minska betydligt.

Enligt Institutet för de inhemska språken är det finska teckenspråket modersmål för 4 000–5 000 döva. Dessutom används det som modersmål, andraspråk eller främmande språk av 6 000–9 000 hörande finländare. Det har länge uppskattats att det finns ca 300 användare av finlandssvenskt teckenspråk, varav hälften är döva. På basis av en kartläggning som gjordes 2014–2015 vet man dock att det numera finns endast cirka 90 döva språkanvändare och att största delen av dem redan är relativt gamla. Enligt Unescos kriterier är det finlandssvenska teckenspråket allvarligt hotat.

Statistikuppgifterna om personer som använder teckenspråk är splittrade och spridda. Heltäckande information fås inte från ett enskilt register.

Jyväskylä universitet är det enda universitet där teckenspråk kan studeras som huvudämne. Man kan studera till teckenspråkstolk vid yrkeshögskolan Diakonia. Grundexamen i teckenspråkshandledning är en yrkesinriktad grundexamen som kan avläggas vid yrkesläroanstalter eller folkhögskolor på andra stadiet. Av dem som studerat teckenspråk utexamineras tolkar och handledare i teckenspråk samt kandidater i humanistiska vetenskaper. Den tillfälliga utbildningen för finlandssvenska teckenspråkshandledare genomfördes 2016–2018 genom projektet Livs (Lev i vårt språk). I och med Livs 2-projektet inleddes 2018 en finlandssvensk tolkutbildning i teckenspråk för första gången sedan 1993.

Vid Jyväskylä universitet finns ett teckenspråkscenter vars huvudsakliga uppgift är att genomföra och utveckla samt i samarbete med andra aktörer inom branschen koordinera den högsta forskningen och utbildningen i teckenspråk i Finland. Teckenspråkscentrets verksamhet baserar sig på en riksomfattande specialuppgift som undervisnings- och kulturministeriet beviljat Jyväskylä universitet.