Idrottsanläggningars fysiska tillgänglighet

Riksomfattande utvärdering

Inledning

I denna utvärdering granskades den fysiska tillgängligheten till idrottsanläggningar och tillgängligheten i dem. Bestämmelser om tillgänglighet i och tillgänglighet till för byggda miljöer finns i grundlagen, idrottslagen, markanvändnings- och bygglagen och -förordningen. Bestämmelserna gäller också idrottsanläggningar. Lagstiftningen förutsätter att servicebyggnader också lämpar sig för dem vars rörelse- eller funktionsförmåga i övrigt är begränsad. Delområden för tillgänglighet är tillgänglighet, multifunktionalitet, funktion och trivsel i rörelse-, syn- och hörselmiljön. Tillgängligheten omfattar både förhandsinformation om idrottsanläggningen och tillgänglighetsanpassade trafikförbindelser till platsen samt tillgänglighetsanpassad funktion i idrottsanläggningen. (Kilpelä 2013.) Den fysiska tillgängligheten till idrottsanläggningar beskrivs i sin tur bl.a. av antalet idrottsanläggningar och deras läge i samhällsstrukturen, idrottsanläggningstyperna, befolkningsmängden och deras läge samt trafiksystemen och deras funktionsduglighet.

Finländarna utövar aktivt motion och idrott på sin fritid. Det finns dock skillnader mellan befolkningsgrupperna, och motion på fritiden räcker inte för majoriteten av befolkningen för att trygga en tillräcklig daglig aktivitet med tanke på hälsan. Den fysiska aktiviteten i vardagen har minskat och stillasittandet och obefintlig rörlighet har däremot ökat. I publikationen Muutosta liikkeellä! som beskriver riksomfattande gemensamma riktlinjer för motion som främjar hälsa och välbefinnande, betonas vikten av samarbete mellan olika aktörer, jämlika möjligheter till motion och idrott samt lättillgängliga motionsförhållanden. Med motionsförhållanden kan man alltså främja människors välfärd och hälsa.

Enligt 5 § i idrottslagen (390/2015) är det kommunernas uppgift att skapa förutsättningar för kommuninvånarnas idrottsutövning bl.a. genom att bygga och driva idrottsanläggningar. Staten stöder kommunerna i byggandet av idrottsanläggningar genom informations- och resursstyrning. Enligt 13 § i idrottslagen (390/2015) tas det i statsbudgeten årligen in ett anslag för beviljande av understöd för anläggningsprojekt som avser idrottsanläggningar och tillhörande fritidslokaler.

I dokumentet Liikuntapaikkarakentamisen suunta (2014) beskrivs värdegrunden för det offentliga byggandet av idrottsanläggningar. Kriterierna i dokumentet beaktas vid beviljande av statsunderstöd för anläggningsprojekt som gäller grundandet av idrottsanläggningar och tillhörande fritidslokaler. Centrala principer för byggandet av idrottsanläggningar enligt dokumentet är förutom att idrottsanläggningarna ska vara tillgängliga och lättåtkomliga även bl.a. samarbete i planeringen som överskrider förvaltningsområdena och sektorerna. Samhällsplaneringen och planläggningen har en viktig roll när det skapas attraktiva möjligheter till vardagsmotion i de omedelbara boendemiljöerna. Främjandet av fysisk aktivitet förutsätter alltså samarbete mellan olika yrkesgrupper och förvaltningsområden.

När det gäller tillgängligheten till idrottsanläggningar är det bra att beakta att finländarna gör ungefär en tredjedel av sina resor till fots eller med cykel. Dessa färdsätts andel av de olika färdsätten har dock minskat under de senaste årtiondena (Statsrådets principbeslut LVM/2018/18). Gång och cykling som en del av vardagens aktivitet är ett enkelt sätt att öka den dagliga motionen. Valet av färdsätt för fritiden kan påverkas genom kommunernas beslut om placering av idrottsanläggningar och utveckling av näridrottsanläggningar. Det är viktigt att olika funktioner är tillgängliga till fots och med cykel också med tanke på jämställdheten.

Tillgängligheten till de viktigaste idrottsanläggningarna i Finland har tidigare bedömts vara bra ur den totala befolkningens synvinkel. Trots den glesa bosättningen i Finland har idrottsanläggningarna placerats på ett lyckat sätt i förhållande till den regionala strukturen. Det finns dock betydande skillnader mellan kommunerna när det gäller tillgängligheten till idrottsanläggningar. De bäst tillgängliga idrottsplatserna på riksnivå har varit bollplaner, gymnastiksalar, idrottshallar och mångfunktionella hallar och arenor. (Kotavaara och Rusanen 2016.)

Resultaten av den utvärdering av basservicen som regionförvaltningsverken gjorde 2013 låg i linje med resultaten av Kotavaaras och Rusanens forskningsprojektet (2016). Vid utvärderingen av basservicen ansågs det i kommunerna finnas störst behov av näridrottsanläggningar samt gymnastiksalar och idrottshallar. Enligt kommunernas svar fanns det inte tillräckligt med sådana i förhållande till efterfrågan. Efterfrågan varierade dock avsevärt mellan olika idrottsanläggningar. Särskilt efterfrågan på gymnastiksalar och idrottshallar förklaras av att de är idrottsanläggningar för stora användargrupper där man kan utöva flera olika motionsformer.

 

Utvärderingsmaterial och metoder

I denna utvärdering granskades den fysiska tillgängligheten till simhallar, ishallar, idrottshallar och gymnastiksalar, näridrottsanläggningar, konditionssalar, planer och motionsspår. Dessa är kommunala idrottsanläggningar som betjänar stora användargrupper. Utvärderingen genomfördes genom en webbenkät som skickades till de tjänsteinnehavare som ansvarar för kommunernas idrottsväsende samt utifrån de tillgänglighetsanalyser som gjorts av forskningsenheten för geografi vid Uleåborgs universitet och Kerttu Saalasti Institutet. I tillgänglighetsanalyserna har man använt Jyväskylä universitets LIPAS-databas, Vägförvaltningens Digiroad-vägmaterial från 2017, befolkningsmaterialet i uppföljningssystemet för samhällsstrukturen (YKR), med en noggrannhet av 1 km från 2018 och Lantmäteriverkets förvaltningsgränser från 2017.

Regionförvaltningsverken utvärderar för första gången tillgängligheten till och tillgängligheten i idrottsanläggningar år 2013. Avsikten är att få uppföljningsinformation om tillgängligheten till idrottsanläggningar. För jämförbarhetens skull strävade man efter att göra inhämtandet av information för 2019 så likadant som möjligt som år 2013. År 2019 svarade sammanlagt 270 kommuner på webbenkäten, dvs. svarsprocenten var 92 procent. 97 procent av befolkningen i Fastlandsfinland bor inom de kommuner som besvarade enkäten. År 2013 var svarsprocenten 85 procent, vilket innebar att 257 kommuner svarade. Kommunernas totala antal var 304 år 2013 och 295 år 2019. I de kommuner som svarade fanns det skillnader mellan åren, vilket bör beaktas vid tolkningen av resultaten. I tabell 6.3.1.

 

Utsikterna för den närmaste framtiden

Enligt finansministeriets rapport Lägesbild över kommunerna (2020) delas Finlands kommuner upp i en snabbare differentieringsutveckling än väntat. Differentieringen påverkar kommunernas förutsättningar att sköta sina lagstadgade uppgifter och syns på bred front bland annat i tillgången till tjänster. Skillnaderna mellan kommunerna i fråga om förändringar i befolkningsstrukturen håller fortfarande på att öka. Ordnandet av nödvändig basservice försvåras under de närmaste åren av de minskande åldersklasserna, den kraftiga pensioneringen inom kommunsektorn, utmaningarna i anslutning till tillgången på kunnig arbetskraft samt de svaga utsikterna för den kommunala ekonomin.

Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos fortsätter befolkningen att koncentreras till huvudstadsregionen och andra stora städer. Migrationens samverkan med den åldrande befolkningen och den minskade nativiteten omformar kommunfältet i betydande grad. Inkomsterna i kommuner som förlorar sin befolkning och som har en åldrande befolkningsbas minskar, men omkostnaderna och investeringarna kan inte nödvändigtvis minskas i samma förhållande.

De ändringar som hänför sig till kommun- och servicestrukturen inverkar också på tillgängligheten till idrottsanläggningar och idrottstjänster. Till exempel avspeglar ett glesare skolnät ofta direkt på utbudet av idrottsanläggningar i närområdet. När skolan läggs ned kan skolans lokaler för inomhusidrott, gårdsplaner och näridrottsplatser inte längre användas av kommuninvånarna. Detta kan minska möjligheterna för befolkningen i området att motionera på fritiden. Koncentrationen av idrottsanläggningstjänster och den minskade närservicen försvagar också jämlikheten mellan olika befolkningsgrupper. Exempelvis barns, ungas och äldres beroende av olika transporter ökar, om idrottsanläggningen inte kan nås till fots eller med cykel. Aktiviteten i vardagen minskar alltså också när färdsätten blir passiva. Långa resor till en idrottsanläggning kan utgöra ett hinder för regelbunden hobbyverksamhet.

Reparationsskulden inom byggandet av idrottsanläggningar begränsar skapandet av nya och nödvändiga idrotts- och friluftsmöjligheter samt iståndsättningen av befintliga idrottsanläggningar. I och med att befolkningen åldras i framtiden bör man vid byggandet av idrottsanläggningar fästa särskild uppmärksamhet vid tryggandet av vardagsförhållandena och närmotionsförhållandena samt till exempel vid ett gott underhåll av leder för lätt trafik särskilt under vinterförhållanden. Privat byggande av idrottsanläggningar kommer under de kommande åren att komplettera det kommunala utbudet av idrottsanläggningar.

Motion och aktivitet i vardagen är centrala faktorer i främjandet av kommuninvånarnas välfärd och hälsa. Det är viktigt att uppföljningen av kommuninvånarnas motionsaktivitet i högre grad än för närvarande integreras i kommunernas lagstadgade välfärdsberättelse, som fungerar som ett verktyg vid uppföljningen och genomförandet av kommunens välfärdsstrategi. I den föränderliga kommunstrukturen kan man genom strategisk planering som baserar sig på uppföljnings- och forskningsdata stödja utvecklingen av kommunens motionsförhållanden och idrottstjänster också i förhållande till den markanvändningsplanering som sker på lång sikt. Motion är alltså i och med att samhällets strukturer förändras i framtiden en allt viktigare del av den finländska förebyggande välfärdspolitiken. I planeringen av markanvändningen, byggandet av idrottsanläggningar och det övriga främjandet av rörligheten bör det skapas ett smidigt samarbete mellan olika aktörer.

Tabell 6.3.1. Svarsprocenten i den webbenkät som skickats till kommunernas innehavare av idrottstjänster