Teckenspråkiga och CODA-barn inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen

Riksomfattande utvärdering

Slutsatser och åtgärdsförslag

Slutsatser

  • I Fastlandsfinland deltar 30 barn som använder teckenspråk i småbarnspedagogiken.
  • I Fastlandsfinland deltar 15 barn som använder teckenspråk i förskoleundervisningen.
  • I Fastlandsfinland deltar 31 coda-barn i småbarnspedagogiken.
  • I Fastlandsfinland deltar 8 coda-barn i förskoleundervisningen.
  • I Finland arbetar 221 teckenspråkskunniga personer inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning med fostrings-, undervisnings- och vårduppgifter eller assisterande uppgifter.

I Finland finns det inget enhetligt register över personer som använder teckenspråk. Statistikuppgifterna är splittrade och baserar sig på uppskattningar. På basis av svaren från kommunerna kan man inte med säkerhet konstatera att alla barn som använder teckenspråk har tagits med i beräkningen eller att alla anmälda personer faktiskt använder teckenspråk. I enkäten utesluts stödtecken och tecknade tal. Svaren kan till denna del vara inexakta, eftersom en del kommuner också har anmält personer som använder stödtecken i siffrorna. Tillförlitlig information om antalet teckenspråkiga och coda-barn födda 2014–2019 (coda dvs. Children of Deaf Adults, barn till döva föräldrar) fås inte enbart via den kommunala småbarnspedagogiken och undervisningsväsendet. I enkäten ombads kommunerna samla in information från bl.a. hälso- och sjukvården och rådgivningsbyråerna, men det har varit svårt att få information eller så har man inte fått någon information alls.

Enligt enkätsvaren är antalet barn som använder teckenspråk inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen så litet att det inte är meningsfullt att göra en regional bedömning av materialet. Enligt svaren fanns det färre än 5 användare av finlandssvenskt teckenspråk, varför man i rapporten beslutade att slå samman antalet användare av finskt och finlandssvenskt teckenspråk. I rapporten används i fortsättningen endast termerna ”som använder teckenspråk/teckenspråkiga”.

Regionalt kan det konstateras att största delen av de teckenspråkiga barnen och coda-barnen finns i områdena Södra Finland, Västra och Inre Finland samt Sydvästra Finland. Antalet personer i undervisnings-, fostrings- och vårduppgifter samt assisterande uppgifter som använder teckenspråk är däremot störst inom området Mellersta Finland. Det större antalet teckenspråkskunniga anställda i Mellersta Finland kan förklaras av att det vid Jyväskylä universitet finns ett teckenspråkscentrum vars huvudsakliga uppgift är att genomföra och utveckla samt i samarbete med andra aktörer inom branschen koordinera den högsta forskningen och utbildningen i teckenspråk i Finland.

Det verkar finnas betydligt fler teckenspråkskunniga anställda än barn som använder teckenspråk. Det ser ut som om de teckenspråkskunniga anställda kvarstår i kommunen, även om ett barn som behöver teckenspråk flyttar bort från småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Den ovan nämnda personalen är inte jämnt fördelad utan koncentrerad till några kommuner.

Åtgärdsförlag

  • Statistiken över småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen bör utvecklas i fråga om anteckningen av modersmålet (Varda, Vipunen).
  • Det föreslås att det inrättas ett behörighetsregister för personalen som kan innehålla kompetensområden, t.ex. uppgifter om personens teckenspråkskunskap (som en del av Varda).
  • När det gäller personer som använder teckenspråk bör statistikföringen utvecklas i fråga om införandet av modersmålet i befolkningsregistret (digitaliserings- och befolkningsdataverket, Institutet för hälsa och välfärd). Personen ska ha möjlighet att meddela att hen använder fler än ett modersmål.
  • Småbarnspedagogikens och förskoleundervisningens kvalitet och enhetlighet ska säkerställas i lagstiftningen i fråga om teckenspråkiga barn. När barnets modersmål är teckenspråk ska barnet kunna använda språket och få undervisning och småbarnspedagogik på sitt eget språk.
  • Medvetenheten om teckenspråkigas och coda-barns språkliga rättigheter bör ökas på riksnivå genom information och utbildning.