Teckenspråkiga och CODA-barn inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen

Riksomfattande utvärdering

Verksamhetsmiljö

År 2020 föddes 45 390 personer i Finland och 54 054 dog. En sådan situation leder på längre sikt till en äldre åldersstruktur. Vändpunkten för de tidigare årens positiva födelsetal kom kring 2016. Födelseöverskottet, dvs. den naturliga befolkningstillväxten, innebär skillnaden mellan levande födda och döda. Mest positivt är födelseöverskottet i centrala stadsregioner och på ett enhetligare sätt i området mellan Uleåborgs- och Vasaregionen (Karta 2.4.1). (Kartan beskriver födelseöverskottet i olika regioner i Finland 2018.) Förenklat kan man säga att i Finland är dödligheten i andra regioner större än nativiteten. Betraktat enligt regionförvaltningsverk har den naturliga befolkningstillväxten varit positiv endast inom RFV-området Södra Finland och RFV-området Norra Finland åren 2016–2018 (Figur 2.4.1).

Andelen personer under skolåldern av befolkningen (Karta 2.4.2) gör bilden av födelseöverskottet per region mångsidigare. Åren 2016–2018 har antalet personer under skolåldern minskat i alla regionförvaltningsområden (Figur 2.4.2). År 2019 var antalet barn under skolåldern (0–6 år) 372 875 i Fastlandsfinland.

De demografiska förändringarna är långsiktiga förändringar som också påverkas av migrationen. Flyttningsrörelsen är till sin natur selektiv, eftersom orsakerna till flyttningen ofta hänför sig till arbete och studier. Dessa åldersrelaterade faktorer hänför sig till befolkningens förnyelsepotential både i ut- och inflyttningsområdena. Det faktum att den stora andelen personer under skolåldern och den positiva naturliga befolkningstillväxten finns inom samma områden visar på allmän nivå hur den finländska regionstrukturen förändras.

Befolkningens åldrande (som till exempel indikeras av andelen personer under skolåldern) och koncentration är universella fenomen med många orsaker (samhälleliga, socioekonomiska osv.). Även om dessa fenomen och bakgrunder är mycket välkända är det inte enkelt att ingripa i de regionala konsekvenserna av dem. Det är sannolikt att utvecklingen inom befolkningens åldrande och koncentrering kommer att fortsätta i Finland på samma sätt som den har skett i de nordiska länderna och på andra håll i Europa. Endast den ökning av befolkningsmängden som sker inom RFV-området Södra Finland har upprätthållit den totala befolkningsökningen i Finland 2016–2018 (Figur 2.4.3).

Småbarnspedagogik kan ordnas på daghem, i familjedagvård eller som öppen småbarnspedagogisk verksamhet, såsom klubbverksamhet och lekverksamhet. Varje barn under skolåldern har rätt till småbarnspedagogik. Vårdnadshavarna beslutar om sitt barns deltagande i småbarnspedagogiken. Förskoleundervisningen är avgiftsfri undervisning som barnen får året före läroplikten. Småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen bildar en konsekvent framskridande helhet och grund för livslångt lärande med tanke på barnets utveckling och lärande. Kommunerna ansvarar för ordnandet av förskoleundervisningen och är skyldiga att ordna förskoleundervisning för barn som bor på deras område. Även privata anordnare av grundläggande utbildning och statliga läroanstalter kan med stöd av ett särskilt tillstånd ordna förskoleundervisning. Förskoleundervisning kan ordnas på daghem, i skolan eller på någon annan lämplig plats.

I cirka 60 procent av kommunerna i Finland är andelen 1–5-åringar som deltagit i småbarnspedagogik 52,6–72,5 % av befolkningen i motsvarande ålder (Karta 2.4.3). Andelen deltagare i småbarnspedagogik varierar klart från kommun till kommun, men det finns ingen klar regional bild av hur vanligt deltagandet är. I Norra Österbotten är andelen deltagare i småbarnspedagogik något lägre än genomsnittet.

I antalet elever inom förskoleundervisningen åren 2016–2018 kan det skönjas en tydlig nedåtgående trend (Figur 2.4.4). I hela landet minskade det totala antalet elever under granskningsperioden från cirka 11 000 elever till knappt 10 000 elever. Trenden återspeglar den allmänna demografiska trenden i Finland. Av landskapen ökade antalet elever endast i Päijänne-Tavastland och Kymmenedalen i liten utsträckning. I bägge landskapen ökade antalet elever med knappt tio.

Fördelningen av eleverna inom förskoleundervisningen inom den undervisning som ges i samband med skolan och dagvården varierar klart mellan landskapen (Figur 2.4.5.). Det kan konstateras att undervisning som ges i samband med dagvård är klart vanligare än undervisning som ges i samband med skolan. Den vanligaste undervisningen i samband med dagvård är i landskapen Södra Karelen (nästan 97 %) och Egentliga Finland (cirka 95 %). Den vanligaste undervisningen i samband med skolan var i landskapen Norra Österbotten och Södra Österbotten, där en tredjedel av eleverna omfattades av undervisningen.

När barnets modersmål är teckenspråk ska barnet kunna använda språket och få undervisning på sitt eget språk.

Med teckenspråkig avses i vardagsspråket vem som helst som använder teckenspråk. I grundlagen och teckenspråkslagen är betydelsen snävare: den som använder teckenspråk är en person som använder finskt eller finlandssvenskt teckenspråk och vars eget språk är teckenspråk.

Om det språk som barnet huvudsakligen använder är teckenspråk, kan detta också anmälas till befolkningsregistret som modersmål. I samband med att barnets förnamn anmäls antecknas i befolkningsdatasystemet uppgift om modersmål. Språkkunskapen kan senare ändras genom en skriftlig anmälan till digitaliserings- och befolkningsdataverket.

Benämningen modersmål används allmänt på det språk som är barnets första lärda språk. Barnet kan lära sig flera språk samtidigt, varvid det talas om tvåspråkighet och flerspråkighet. Teckenspråket blir personens modersmål när teckenspråket har använts tillsammans med barnet ända sedan det var litet eller när det är det språk som är viktigast för personen. Teckenspråk kan också vara en hörande persons modersmål.

För barn som har döva föräldrar används också det engelska förkortningsordet CODA eller coda (Children of Deaf Adults). I dag vill många döva föräldrar att deras coda-barn ska bli tvåspråkiga. I Finland är det möjligt att i befolkningsregistret anteckna ett finskt eller finlandssvenskt teckenspråk som modersmål för ett coda-barn.

Inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen stöds mångsidigt utvecklingen av språkkunskaperna hos barn med teckenspråk som modersmål samt av språk- och kulturidentiteter och självkänsla i samarbete med föräldrarna. Inom småbarnspedagogiken har man också börjat vara medveten om att ett coda-barn har rätt till båda språken.

Karta 2.4.1. Födelseöverskott (2018/totalt)

Karta 2.4.2. 0-6 år, % av befolkningen (2018/totalt)

Karta 2.4.3. 1-5-åringar i småbarnspedagogisk verksamhet 31.12., % av befolkningen i samma ålder, tjänster finansierade av kommuner (2018/totalt)

Figur 2.4.1. Födelseöverskott åren 2016–2018

Figur 2.4.2. Andelen 0–6-åringar åren 2016–2018

Figur 2.4.3. Befolkningen totalt år 2016–2018

Figur 2.4.4. Elever inom förskoleundervisning per landskap åren 2016–2018

Figur 2.4.5. Förskoleundervisning i dagvård och skola 2019